Confession



Jag mår piss!!!!!!!

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte alls är nöjd med mitt liv. Jag lever ett liv som jag inte vill leva!

Det är många faktorer som jag inte ens vill ta upp här i bloggen men medverkande faktorer är att jag fortf är hemma med Vincent, att jag inte har ork och energi kvar till att ge han den aktivering han kräver nu, att jag tar hand om honom till 98%, att min man jobbar som han gör, att vi som par och familj knappt spenderar någon tid, att jag inte kan göra det jag vill nu, att jag är ensam 80% av min tid (med Vincent) m.m. m.m....

Allt sätter defenitivt sina spår! Allt som hänt den senaste tiden, vår bebis nr2 som flög till himlen, lägenheterna, plugget, saker och ting som lovas men inte hålls, ALLT känns det som. Känns inte som en bra ide att sitta och rabbla för listan kommer göras för lång..

Jag har kommit fram till att jag fan är psykiskt instabil just nu.

Jag måste ha en förändring i mitt liv och dessvärre kan jag inte genomföra det helt själv..

Jag återkommer...


Family!! <3

boyfriEND, girlfriEND, friEND, notice how everyting has an end, exept for famILY!!

♥ Världens bästa duo! ♥







Love you!



Tsunamivarning


Tänker på vad som händer i Japan och alla andra berörda länder. Mest av allt tänker jag på min bror som är i philipinerna på Mindora Island.


Han skrev: stor jordbavning har just nu vi hjade en pa 5,2 kl.3 imorse.....hela huset skaka o vi va tvugna att evakuera. o nu den stora i japan....tsunamivarning i filippinerna ocksa, dom vantar sig att den slar till mellan kl.5-7 ikvall phili time. vagen ror sig i 800km i timmen over china sea o mot hawaii, tsunamivarning i manga lander phili ligger mitt i vagen 10m hoga vagor har slagit in mot japan sa dom kan bli minst 10m har med dom vaxer ju till sig ju narmare kusten dom kommer.


♥♥♥

A true friend isn't always the person you've known all your life, it's the person you want to know for the rest of your life.

En människa har dött. Fast han är i livet. Hemskt ledsen att jag känner så men det är verkligheten. Kan inte hjälpa hur jag känner. Det är inte jag som satt mig i den sitsen! Men för mig så existerar han inte längre. Jag tycker att det som har hänt är tillräckligt för att ta det beslut jag tagit. Aldrig har en människa betett sig så illa mot mig och min familj. Inte fysiskt, utan psykiskt. Svek och idioti. Ska alltid ha rätt och inget annat är rätt förutom hans väg.
Jag längtar tills allt är över, på riktigt. Allt kommer bli så bra!! Det finns egentligen inte ord för att beskriva. Mitt första år som mamma, spädbarnstiden, ja allt som hade med vårt nya liv att göra är inte en tid jag gärna blickar tillbaka på. Jag minns inte den som en bra tid. Inte pga Vincent och inte pga min fina älskling S. Jag minns bara den som en tid då jag fick kämpa för att få det nya liv vi ville ha. Vår nya lilla familj. 

Jag kämpade med att upprätthålla ett fint hem. Jag kämpade ensam i hemmet blandat med skitsnack och svek och lögner. S jobbade sjuuukt mycket just för att vi skulle kunna resa och leva under den standarden vi gjort.


Dagen vi bestämde oss för att flytta till min lgh i Solna var som en fröjd. Ni som läst min blogg ett tag vet ju att vi tog det beslutet över en natt. Första natten "hemma" var obeskrivlig. Men detta har såklart sugit musten ur oss som individer och som familj. Vi har varit på botten tack vare detta, denna person. Han har fått oss att må dåligt. Han har satt oss i en situation som påverkade oss och andra personer. Jag menar, min lgh var inte obebodd direkt. Men med det dåliga så kommer alltid något bra!


Nu lever vi ett nytt och mycket bättre liv!


Ni som inte läst min blogg så länge eller som inte känner mig så väl personligen kanske inte alls fattar vad detta handlar om, men då är det inte meningen att ni ska det heller. Jag tycker redan att jag lämnar ut ganska mycket av det som hänt. Kort sagt fick vi vår lilla familj "förstörd" av en annan vuxen person. Vi tvingades flytta och denna person gjorde mycket för att, vad jag tycker, förstöra för oss. Det finns inga ord i världen som kan reparera det som hänt. Och det finns inga förklaringar i världen heller som kan förlåta det som hänt.

I'm fed up! Helt ärligt.


Jag vet att andra har åsikter om det som hänt, men helt ärligt så kan man inte lägga sig i eller säga ett jack när man inte bott med oss eller vart med om exakt det vi har vart med om. Det spelar ingen roll hur nära besläktad man är. Bo som vi gjorde, bo i en relation, skaffa barn så får ni se. Så. är. det. bara. !! 2 år av mitt liv, herregud!


Hoppas jag inte skrivit för mycket. Jag skriver för mig själv och var tvungen att skriva av mig.
Det var ju ett tag sedan vi flyttade. Man kanske kan tyckas att jag borde ha glömt det eller gått vidare. Men jag kommer aldrig aldrig glömma. Gå vidare har vi ju redan gjort. Men det är ett steg kvar i processen innan det är helt över. Det kommer vara som den sista stenen som lyfts från våra axlar.


Det går i vågor det här. Med att känna och att inte känna. Men just nu så känner jag jävligt mycket. Ibland ingenting. Men nu är vi mitt uppe i en process gällande det här så det är klart känslor kommer fram. Så fort det är klart så ska jag försöka lägga det bakom mig. Men som sagt jag kommer aldrig kunna glömma, så är det bara. Det var den viktigaste tiden i mitt liv. Jag var nybliven mamma!!


So long suckers!!!



Paradiset finns där jag finns

Halloj mina kära!


Det var några dagar sedan..


Vincent har vart lite förkyld dem senaste dagarna men börjar bli bättre.


Idag är målaren här och målar tak i kök och hall. Nya tapeter får jag också både i kök och hall :)
Dessvärre är utbudet på tapeter inte det bästa i deras katalog man får välja bland. Men har hittat typ en hel vit som jag tror jag bestämt mig för till både kök och hall. Gillar vitt. Vill ha alla rum i vitt, helst vitmålat.


Nu sover det dyraste jag har. Kl 13 har jag tvättid. Nu ska jag nog ta tag i badrummet och städa lite, men först en dusch.


I övrigt mår jag bättre! Inte på topp men jag mår ganska så mycket bättre i jämförelse med för 1-2v sedan.



When I kissed you I was afraid to love you. Now that I love you, I am afraid to lose you.

.


Middag för 2

Tänkte att jag skulle slänga in ett litet inlägg.


Ikväll har jag lagat middag 2 gånger. Först slängde jag ihop en sallad medans jag la in 2 laxfiléer i ugnen och kokade potatis. Både jag och V var hungriga när vi kom hem så det fick bli samma som igår. Efter det påbörjade jag en potatis och köttfärsgratäng. Efter S önskemål. Det får bli middag för mig och V imorn, så slipper jag tänka på det imorn. 2 stora ugnsformer blev det.


Igår var finaste Ems & Eleni här. Ungarna busade och vi käkade middag. Precis som hon skrev så var det trevligt att få babbla på om allt möjligt med en som förstår. :)

Vincent var en riktig liten buse igår. Vet inte vad som flugit i han!? Han var en riktig bråkstake. Han skallades och bet stackars Eleni i benet. Jag säger åt han varje gång och det beteendet är absolut inget jag accepterar! Men hur säger man till dem små på bästa sätt? Visar att man blir arg och att det inte är tillåtet att göra så eller är det bättre att vara pedagogisk vid den här åldern? Hjälp!!!


Saker och ting känns bättre och jag känner mig lite varmare i hjärtat men jag ska nog inte säga att allt är bra än. Långt ifrån. Jag är fortfarande lite förvirrad av olika anledningar. Men jag tror och hoppas att detta är för något bra och bara kan göra oss starkare!


Men jag tycker att saker och ting ska ske på ett rättvist och respektfullt sätt. Att man är så öppen som möjligt och att man pratar om sina känslor längst vägen och inte undanhåller något. Det är nog det värsta, att undanhålla något och gå bakom ryggen.



Everything happens for a reason, the hard part is finding that reason

.

Mistakes

I was born to make mistakes, and I'll die with all of my lessons learned.

Life goes on


Dagarna går och så gör även livet..

Idag har jag tvättat men bara hälften. Har tvättid imorn bitti igen så då ska jag ta resten.


Jag lever för Vincent just nu och hoppas att vi snart får en tid. Det är säkert ingen fara med vår guldklimp men det gör ont att inte få veta än..


På ett helt annat plan så vet jag inte vad jag sysslar med egentligen.. Men time will tell för just nu så får saker och ting bara mig att känna.. ja, jag vet inte.


Men i veckan blir det ansökan till skola och skicka in körkortstillståndet så får vi se vad dem säger..


Just nu sitter jag och funderar på varför det ska vara så svårt med en sån simpel grej som kommunikation?
När man delar ett liv så är det ett måste. Eller jag vet inte om jag ska kalla det hänsyn?


Jag har lagt ner dem där äckliga ciggen, men jag vet att jag lätt är där igen om mitt hjärta säger något annat. Om dem bara kan dämpa hjärtslagen med 10 slag per minut så är jag glad. Den värsta känslan är nog när hjärtat slår utanpå bröstet. Snabbt snabbt..


Nu lite mörk choklad, det sägs frigöra endorfiner...


Snart godnatt!



?

Ett frågetecken är verkligen vad jag är just nu. Jag vet vad jag vill i livet nu och jag ska se till att det blir så. Jag ska ta tag i studier bl.a.

Men fortfarande så är jag helt splittrad! Helt förkrossad över det som pågår. Jag vill självklart må bra. Vincent är mitt allt. Jag tar hand om honom på bästa möjliga sätt. Det är jag som lider. Det är jag som inte kan äta. Det är jag som ersätter mat med cigg. Det är mitt hjärta som gör ont. Det är min mage som vrider sig.

Sedan flera dagar tillbaka så har jag inte kunnat få i mig mat. Jag väger nu 2kg mindre än vad jag gjorde innan jag blev gravid. På bara 2v har jag gått ner minst 3kg. Men på helt fel sätt och det är jag medveten om. Varav 2kg dem senaste 6-7 dagarna. Jag svälter mig inte med vilja, utan tvärtom. Är knappt hungrig längre. Jag vet att mina redan små befintliga muskler bryts ner. Måste ta tag i träningen så fort jag kan börja äta.

Igår onsdag så fick jag i mig en liten muffins på kvällen utöver dem få pepparkakor jag knaprade på när Sussie var här.

Imorse efter BVC kontrollen så mådde jag ännu sämre än vad jag redan gör. Jag kände mig så svag och svimfärdig att jag var tvungen att gå in på Ica och köpa en yoggi jalla. Och det är det enda jag fått i mig idag förutom en kopp te och ett glas cocacola.

Jag tar verkligen en dag i taget nu. Jag väntar fortfarande på det jag allra helst vill höra. Jag hoppas varje dag och varje minut! Jag vill bara fly verkligheten och få allt att bli bra!

Nu lite ståuppkomedi innan vi somnar. Vincent sover redan, han somnade påväg hem från tia Sussie.

Vi måste se till att vara starka! Och det är vi bäst tillsammans!

why you wanna hurt me so bad?

Jag vill kunna tro men jag tvivlar!

Memories


Varför?

Snälla sig mig varfööör!?

Jag är rädd att jag tror för mycket..

Jag vill kunna lägga detta åt sidan för ett tag men det går bara inte. Jag lever min mardröm just nu.

Jag vill bara kunna lita på dem jag har runt omkring mig. Ber jag om sanningen så är det den jag vill höra!

Hur kan man inte låta bli att tänka på dem dåliga tankarna? Huuuur? Hur kan man om känslan i magen säger något annat?



Jag har bara en vilja nu och det är att det ska bli BRA!

you're amazing, just the way you are!


Jag mår feeeettt dåligt över det här!

Vet inte vad jag ska göra. Antagligen ingenting, men hur lätt är det att bara låta livet ticka vidare när man inte vet så mycket?!

Jag undrar och undrar. Tankarna snurrar konstant i mitt huvud! Jag kan inte hjälpa det! Jag vill tro att det hade vart annorlunda om vi hade tagit tag i det här i tid! Jag vet inte om jag har fel? Men hur ska man kunna lösa något utan att prata? Jag är den som alltid vill prata och försöka lösa när något inte är som det ska. Jag är beredd att göra ALLT! Men jag tror också att det finns en mening med allt. Jag hoppas och tror att detta är ett uppvak. Jag har defenitivt lärt mig och insett att vissa saker är viktigare än andra. Jag prioriterar på ett helt annat sätt nu. Men så kommer stunder då saker känns hopplöst och jag går runt med en klump i magen.

Jag mår illa. Jag tycker inte synd om mig själv. Jag tycker bara situationen är riktigt sad! Jag tycker det är fruktansvärt synd att det behövde gå så här långt! Men jag hoppas att det kommer bli ännu bättre efter det här!

Men jag vet inte varför jag bara inte kan släppa dem dåliga tankarna? Nånting inom mig känns bara inte bra helt enkelt! Stundtals känns det ok. Men sen kommer något som säger något annat, en känsla bara. Det bara vrider sig inom mig.

Mitt matschema dem senaste dagarna har vart fucked up! Kan inte hjälpa det. Mår bara dåligt av mat.
Måndag: en cheesburgare
Tisdag: lite plockgodis Sussie hade med sig och 2 gifflar Carro hade med sig.
Idag onsdag: 2 pepparkakor.

Just nu har jag bara ingen aptit.

Jag vill bara uppnå den känslan av att det kommer bli bra, att det kommer bli det jag så hårt strävar efter! Jag vill verkligen inget annat! Jag hoppas så hårt!!


Jag klarar nog inte av den ovetande känslan. Jag vill klara av det och stundvis så gör jag det. Det känns ok och jag känner hopp. Det är så jag vill känna hela tiden men jag vet inte varför det inte går.

Jag vill att Vincent ska se mig stark! För det är den jag är. Jag vill känna mig oövervinnlig. Som förr! Och när jag la ner amningen så var jag på väg upp igen innan det rasade. Men jag kämpar, och jag kämpar för oss! Jag vill tro på att det är det här vi behöver!


Dum spiro, spero

Latinskt ordspråk. <3

I’d catch a grenade for ya



Luuuv this song!


Den 13e november

Är ett datum jag inte glömmer.

Nu ska jag färga håret. Orkar inte vänta på frisören!
Min UNDERBARA son sover sött!

?


Jag hatar när man besoker sina favvobloggar for 4 dagen i rad och fortfarande ingen uppdatering, whats up? Men just nu är jag en av dem jag vet.


Jag vet varken ut eller in just nu. Vet inte om jag ska fortsätta att blogga.. :s

Jag vill men ändå inte pga olika anledningar.

Just nu vet jag bara att jag nog måste lägga bloggen åt sidan ett tag tills jag vet mer.

Så tjingeling sålänge!

RSS 2.0