Saknad!



Ligger i sängen och fäller en tår! Fan vad jag saknar dig bebis!!!

Jag läste igenom mina blogginlägg om det som hänt, det jag skrev dagen efter du försvann från oss och alla inlägg därefter. Jag trodde jag skulle klara av att läsa dem nu. För 1v sedan försökte jag men bröt ihop så fort jag såg texten. Men det gick inte nu heller. Mina läppar började darra och tårarna rulla längst kinderna.

jag ligger brevid den finaste prins på denna jord som jag ville ha i våran säng inatt. Nu ska jag krama honom hårt och försöka sova jag med!

Sorg

Nu när 2 veckor har gått så kan jag i alla fall berätta vad som har hänt utan att bryta ihop. Det är självklart fortfarande svårt att prata om det men jag kan hålla tårarna tillbaka. 

Igår ringde min barnmorska som även hon fått beskedet efter att jag gjorde rutin ultraljudet. Jag hade en tid inbokad till henne bara 1 vecka efter ultraljudet som jag självfallet aldrig dök upp på.
Hon sa själv att hon velat ge det lite tid och inte ringa för tidigt inpå det som hände. Det uppskattar jag.
Hade jag bara tillåtit mig själv att gråta så hade jag gråtit under samtalet just för att det fortfarande känns så svårt men nu kan jag i alla fall kontrollera mig och hålla tårarna tillbaka. Trots att det känns hur jobbigt som helst så vet jag att det bara blir jobbigare om jag bryter ihop. 

Jag uppskattar självklart att mina nära bryr sig och gång på gång säger att dem finns där om jag vill prata. Jag berättar gärna vad som hände mer ingående men annars så finns det mesta skrivet här på bloggen. Inte i detalj självklart men i stora drag så tycker jag nog att jag har berättat det ganska så bra.

Det som skulle kännas jobbigare är om bekanta börjar ställa frågor, för dem har jag inte alls någon lust att berätta mer ingående utan hänvisar i så fall till det jag skrivit på bloggen. För det skulle bara kännas som ren nyfikenhet och inte för att dem bryr sig. 

Det är redan jobbigt nog som det är och jag hoppas folk jag stöter på inser det och att det är ett väldigt känsligt ämne!

Nu känner jag att kan möta och träffa folk och jag kan ta ett beklagande vilket jag absolut inte skulle kunna ta face to face för 1 vecka sedan. 

<3

En dag i taget


Dagarna går, och idag är det 1 vecka sedan vår lilla bebis föddes och flög till himlen. 

Det är svårt att försöka leva så gott som normalt. Det går ju inte. Men det enda jag vill är att allt ska vara som förut. Det är så dystert nu. Jag vill inte ha det såhär. Jag försöker tänka positivt. 

Men jag och Samuel bearbetar det här på så olika sätt. Det är nog oerhört jobbigt för båda men utan att verka självisk så kan jag inte annat än att tro att det faktiskt är betydligt jobbigare och svårare för kvinnan att gå vidare. Trots att det var vårt barn så är det jag som gick igenom dem först så jobbiga veckorna med blödningar (trots att jag vet att det stressade Samuel något enormt också) och vi båda var otroligt oroliga emellanåt. Och sedan den sista veckan med alla sjukhusbesök och tråkiga besked och inte minst smärtorna både fysiskt och psykiskt under själva förlossningen. Det är ett trauma man går igenom. 

Men jag försöker se en mening i det här men jag hittar ingen. Jag kan inte se att det kom naturligt pga att det var något fel på vår bebis som det kan vara i tidigare missfalls veckor. Utan det här var troligen andra faktorer som tvingade fram en för tidig förlossning. Men jag försöker, försööker se en mening med det iaf. Att det kanske inte var menat just nu..? Men jag har så svårt för sånt.. Det som hände, hände helt enkelt och det är där vi är nu..

Men jag vill ha en normal och glad vardag igen. Jag vill att Vincent ska börja på förskola NU så jag kan få fokusera på annat. Förhoppningsvis skolan i höst. Men det är inte så lång tid kvar till den 15 augusti då Vincents inskolning börjar! 


Igår var jag på Ikea med Sussie. Kom därifrån med 2 ljus och 4 nya handdukar till badrummet bara. En juniorsäng som jag ville köpa till Vincent var slut i lager så jag kollade blocket snabbt i mobilen och hittade en(!) endaste annons på en likadan säng som i princip var sprillans ny. Perfa. Bästa Sussie skjutsade oss direkt efter Ikea besöket och hämtade den.
Och gissa vem som sov i sin egna säng hela natten och vaknade 8:20 imorse och ropade mamma! Han är så stolt över sin nya juniorsäng! Hoppas han i fortsättningen vill sova där bara! Jag sov ju 100 gånger bättre i stora sängen utan lilla monstret som sträcker ut sig över halva sängen annars.




Provsvar

Idag blev det jobbigt igen! Eller ännu jobbigare rättare sagt. Varje dag som går kämpar jag mig igenom inombords.


Jag försöker hålla mig sysselsatt för att inte tänka så mycket men jag vet också att det bara är ett sätt att skjuta det åt sidan. Jag måste ta tag i det och bearbeta det här. Vet bara inte hur jag ska gå till väga. Kanske kan det vara en stor lättnad att faktiskt ringa det där numret på det där visitkortet jag fick när vi åkte från sjukhuset. Man tror att man klarar det men i långa loppet så gör man nog inte det. Men att jag behöver tid för mig själv nu i början är faktiskt ett faktum. Men jag tror att jag inom en snar framtid måste få prata om det här med någon för att kunna gå vidare på riktigt.


Idag blev det extra jobbigt igen när läkaren ringde. Alldeles nyss faktiskt. 
Hon frågade lite om hur jag mådde och så. Och dessutom berättade hon om dem odlingar dem tog på vår lilla bebis och moderkakan. Detta är bara en liten pusselbit som man ska ha i bakhuvudet när resten av provsvaren kommer i september. Men dem hade hittat en bakterie som förmodligen tagit sig in i och med att jag blödit så mycket och länge och tappen varit öppen någon millimeter. Förmodligen så började jag blöda antingen för att moderkakan låg lågt eller för att den låg lågt och hade lossnat lite i ena kanten. Läcker man dessutom lite vatten under graviditetens gång så finns där alltid risk för infektion och bakterier. Förmodligen så har denna dumma bakterie tagit sig in i slutet och orsakat vattenavgång och på så sätt en för tidig förlossning.

Detta är som sagt bara spekulationer som läkaren sa men det är faktiskt lite skönt att ha en förklaring även om det inte är detta faktum som orsakade det hela så känns det skönt att veta något iaf.

Jag började såklart gråta i telefonen och allt blev superjobbigt. Jag mår så dåligt psykiskt men fysiskt så mår jag faktiskt mycket bättre. Jag känner mig piggare trots allt iom att jag inte förlorar lika mycket blod, inte ens i närheten faktiskt. Jag blöder fortfarande som efter vilken förlossning som helst men inte i närheten av dem blodmängder det var innan. Flera gånger har jag undrat över hur jag hade klarat av ett normalt arbete under den tiden, vilket jag förmodligen inte hade gjort. Blödde som en gris och var trött som tusan. Förlorat så mycket blod och har legat under 100 i blodvärde länge nu. Nu är jag ordinerad att äta järntabletter 2 gånger dagligen pga blodbrist, trots det känner jag mig piggare. Konstigt det där. Men mitt psyke är så darrigt nu men jag har på något sätt mer energi. 

Nu ska jag ta tid på mig att återhämta både mig och kroppen och ta hand om mig själv för dessa månader som gått har inte vart lätta kan jag säga. Oro är bara förnamnet.

Strax dags att hämta upp den sista tvätten. Har stått i tvättstugan sedan 10:30 i förmiddags. Jag vill bara få bort allt skit, möblera om, måla om och börja om! 

<3


Min ängel!


Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig! Ibland håller jag bara masken lite bättre. Jag kan inte vistas ute bland folk ensam än, tänker för mycket och är alldeles för nära till gråt. 

Jag drar mig lite för att sätta mig ner och skriva just för att jag vet att jag kommer fälla ett par tårar medans jag skriver. Men det känns så skönt efteråt att kunna få släppa ut lite grann..

Imorse tittade jag på dem fina bilderna på dig och mig direkt efter du föddes. Jag har dragit mig lite för det för att jag vet att jag såklart bryter ihop varje gång men det är en del av processen. Det kommer bli svårt att gå vidare. Det kommer bli svårt i november då du egentligen skulle komma till oss. Det kommer bli svårt den 17/6 2012. Det kommer bli svårt i november 2012. Det är så jag känner nu.

Det är svårt att titta mig i spegeln och fortfarande skymta en putande mage. 
Idag testade jag att åka till Kista Galleria med Sussie, det gick bra förutom när jag ser folk jag känner. Orkar inte hälsa, orkar inte ta det face to face. Jag vet att folk bara vill väl men jag är inte redo än. Inte redo att höra det irl. Jag såg ett par stycken idag som jag undvek, såg ni mig så ursäkta. 

Jag vill inte ens gå till Vivo här i området och handla för att kassörskan nämde min bebismage för bara nån vecka sedan och jag är inte redo än att förklara att det inte kommer nån bebis längre. Jag vill inte höra några frågor och jag kan heller inte förklara, att hålla masken skulle inte heller gå. 

Jag kanske borde prata om det här för att kunna gå vidare men just nu orkar jag inte det. Inte nu, inte om 1v men säkerligen om ett tag. Jag vill såklart kunna prata om det. 

Jag är medveten om alla käftsmällar jag får ta men jag kan inte bara sitta hemma. Gravida överallt, babyavdelningen i varenda butik man går in i etc.. 

Min änglapojke, jag kan inte sluta tänka på dig! <3



Änglamamma

Jag skriver detta dels för att få skriva av mig men dels för att slippa höra folk undra och fråga hur det är med bebis i magen osv. Nu vet ni!

Igår den 17/6 kl 15:51 föddes vår ängel, en liten pojke, så fin och perfekt! <3

Du föddes alldeles för tidigt, det var ju nästan exakt halva tiden kvar! 
Jag blödde alldeles för mycket redan från v12 men dem sa att det var moderkakan som låg långt ner och att det förmodligen skulle avta med tiden, men jag blödde mer och mer. Trots flertalet besök på sjukhuset och mååånga ultraljud så sa dem att allt såg bra ut. Men varför blödde jag så mycket?!

Jag hade börjat känna dina små rörelser i magen och ditt hjärta pickade på och du växte som du skulle. 
Vattnet gick bara 2 dagar innan du föddes och det var på rutinultraljudet som det upptäcktes att det inte fanns något vatten kvar, kvällen innan gick förmodligen det mesta av vattnet, tillsammans med massa blod.
Morgonen innan du föddes vaknade jag i en pöl av blod och vatten. Det var så tydligt då att det var massa fostervatten blandat med blod. Allt vatten som återskapades kom ut. Med största sannolikhet har jag läckt vatten under hela graviditeten men trots alla dessa ultraljud så är det INGEN läkare som påpekat att det ska ha varit för lite vatten runt omkring dig. Veckorna gick och vi längtade sååå efter dig! Magen växte och blev större och större för varje vecka som gick. Nu kommer den bara bli mindre och mindre...

På något konstigt sätt så kände jag att det var något som inte stämde, men eftersom vi har träffat så många läkare och gjort så många ultraljud så fanns där hopp, stora hopp. Vi trodde allt var bra och det enda vi önskade var att moderkakan skulle flytta på sig så blödningarna skulle avta. En specialistläkare sa att det förmodligen var dem kraftiga blödningarna som fick vattnet att gå bara dagar innan du föddes. 

Sorgen är enorm och jag kan fortfarande inte fatta! Du är i bebishimlen nu och har det bra! Jag kan inte tro något annat. Det är mycket tårar och smärta just nu. Din mamma, pappa & storebror älskar dig och vi kommer aldrig glömma dig! <3

Stunden då du låg med mig och jag beundrade din perfektion och hur liten och fin du var, dem bilderna kommer alltid finnas med mig, jag glömmer aldrig!

/Din mamma <3

v19



Min graviditet

Din graviditet startade Sön 6 feb 2011.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Sön 20 feb 2011 (ägglossningen).

Du är i vecka 19.
Du har gått 18 fulla veckor och 0 fulla dagar (v18+0).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester två.
Du har 153 dagar kvar till beräknad förlossning.

 

Vecka 19

Kroppen:
Nu börjar du komma halvvägs genom graviditeten. Det kan vara bra att reflektera över sin livssituation och det som ska komma. Tanken förändras från ”nu är jag gravid” till att ”nu väntar jag barn”.

Blodvärdet sjunker och barnet behöver mycket järn. Nästan alla gravida kvinnor behöver ta järntillskott. Blodtrycket kontrolleras regelbundet på barnmorskemottagningen. Det är vanligt att det sjunker lite, eller stannar på samma nivå som tidigare. Om blodtrycket går upp kan det vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Livmodern växer allt mer och magen börjar få en rund form i profil. Vissa kvinnor kan känna av foglossning omkring den här tidpunkten. Det kan yttra sig som en diffus värk runt bäcken och neråt låren. Under senare delen av graviditeten kan man få problem med ryggen, man kan till viss del motverka det genom allsidig kroppsträning som dessutom gör att man får bättre kondition.

Fostret: Små, ljusa hårstrån så kallade lanugohår täcker kroppen och till och med undersidan av fötterna. Det fina fjunet kan finnas kvar på vissa delar av kroppen efter födseln, t.ex på ovansidan av öronen. Ögonbrynen och ögonfransarna börjar markeras och på barnets fingertoppar finns helt unika fingeravtryck. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.

Träningstips

Ta gärna promenader, simma eller gympa i den utsträckning och takt som känns behaglig. Cykling är också bra, det stabiliserar bäckenet. Du kan även träna upp samarbetet mellan nerver och muskler i bäckenet genom knipövningar. Dra ihop musklerna i bäckenbotten, mjukt men kraftfullt och håll sedan kvar så länge du kan och släpp sedan efter. Upprepa några gånger. Genom att man lär sig behärska bäckenbotten så underlättas förlossningsarbetet och gör att du snabbt kommer i form efteråt.





v18


Din graviditet startade Sön 6 feb 2011.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Sön 20 feb 2011 (ägglossningen).

Du är på dag 124 av 280. (44,3%)

Du är i vecka 18.
Du har gått 17 fulla veckor och 4 fulla dagar (v17+4).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester två.
Du har 156 dagar kvar till beräknad förlossning.

 

Vecka 18

Kroppen:
Vid den här tiden gör man den första ultraljudsundersökningen. Ofta är det först nu som du på riktigt kan ta till dig att ett barn faktiskt är på väg. Ultraljud görs för att bättre veta när barnet kommer att födas. Barnmorskan visar hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet. Man tittar även på läget på moderkakan.
Du vet nu, så exakt som man kan komma, när du är beräknad att föda. Det blir ändå bara en riktpunkt, du kan föda inom tre veckor före och två veckor efter detta datum utan att det räknas som onormalt. I regel är detta en period när du mår bra och trivs med din graviditet.

Fostret: Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.

 

Egna tankar: Jo, jag trivs i min graviditet i denna period men önskar magen liiite större, så mysigt. Trots att den faktiskt är större nu än den var i v18 med Vincent (hade ju knappt någon mage med Vincent då, bara lite lite putmage men som inte syntes med kläder på. Gick ju på arbetsintervjuv i v24 utan att avslöja mig haha). Jag tyckte nog aldrig att det var riktigt tung med Vincent och hoppas inte göra det med denna baby heller. Jag klagade inte, men visst kunde det ta emot lite grann att sätta på sig skorna osv men det är ju inte så konstigt med en baby i magen. Jag gillade att vara gravid men helt naturligt så blev ju vissa saker lite svårare att göra såklart. Det enda jag önskar nu är att moderkakashelvetet flyttar på sig!!
Måste nog hämta kameran idag. Dags att börja fota magen.

Oh juste, 6 dagar kvar till ultraljudet!








Graviditet nr 2

(Obs! För mycket info för vissa kanske)

Sådär ja. Nu är jag tillbaka dock utan bilder.

Denna graviditet började väldigt jobbigt med illamående och trötthet från helvetet som gick över i v 13 nångång.
I vecka 11-12 fick jag min första blödning och jag såg bara en utväg just då. Det var ingen fara dock. Men när jag återigen fick en blödning några dagar senare och betydligt mer (vet att det kan vara normalt med blödningar under graviditet men inte i dem mängderna jag blödde) så åkte vi in tilll gynakuten. Jag kände mig så skör och rädd just då. Men ultraljudet visade att allt var bra med bebis och att hjärtat pickade på. Läkaren kunde inte se vart blodet kom ifrån. Lättad just då men fortf undrande över varför jag blödde så mycket gick vi därifrån. 

Vid den tidpunkten så blödde jag ungefär var 5e dag. Blödningarna kom allt tätare och ökade i mängd. Det lixom rann ur mig. Jag blev lika rädd varje gång. Jag har lyckats skaffa mig frikort på bara 1 månad. In och ut till gynakuten. Vid en kontroll sa en specialist läkare till mig att om jag fortsätter blöda så mycket så kan jag komma att läggas in ett par dygn. Det var samma läkare som konstaterade varför jag blödde som jag gjorde också. Vid ett ultraljud så såg hon att moderkakan ligger neråt mot livmodermunnen och att det är den som blöder. Jag blev ordinerad att ta det lungt och inte stressa eller bära tungt (skitlätt när man är själv om dagarna med en 1½ åring och barnvagn som ska ner och upp för trappan) Vissa dagar har jag inget val än att vara hemma. Jag kan gå ut utan vagn men inte åka iväg tyvärr.

Men jag har fortsatt att blöda om än inte mer. Nu blöder jag varje dag. Varje fucking dag!!! Vissa dagar mer än andra. Men jag insåg snabbt att jag inte kan åka in till gynakuten varje dag för att jag blöder. Jag tar det betydligt lugnare nu. Jag bär knappt och jag har accepterat att det faktiskt får se ut som ett bombnedslag här hemma ibland.
Jag blev sjukskriven av specialist läkaren men jag är ju fortfarande hemma med Vincent pga brist på dagisplats. Svårt att bli sjukskriven från sitt eget barn. Jag har ju försökt att plugga på distans men hela den här graviditeten har kört slut på mig. Vissa dagar känner jag mig helt slut, vet inte om det är det psykiska men också att jag förlorar endel blod såklart. Jag äter tillskott så gott jag kan.

Om moderkakan inte flyttar på sig så kommer jag nog blöda under resten av graviditeten och dessutom bli förlöst genom kejsarsnitt (vilket är min största mardröm!) eftersom moderkakan ligger ivägen för bebis att komma ut. Bara den tanken gör mig väldigt ledsen också givetvis!

Men vi får se vad dem säger på UL om 1v. Men så som jag blöder nu så tror jag inte att den har flyttat på sig.

Ang Vincents sjukhusbesök så får det bli ett eget inlägg då detta blev en hel bok nästan.

Ciao!

Blööööö

Nånting inom mig bara försvann, ingen lust, ingen ork! Och jag vet egentligen inte varför.. Det är så det kan vara att vara gravid! Känslomässig bergodalbana minst sagt!!! 
Jag skulle åkt iväg till Solna C för över 1h sedan egentligen, men där baaam bara försvann lusten. Vincent hade somnat i vagnen och jag stog med både jacka och skor på mig.. Men jag får se det från den ljusa sidan, nu sitter ett par tusen kvar på kontot ett tag till kanske.. Hade spenderat way 2much om jag åkt irriterad till Solna C.

Behöver få sova bort dem dumma känslorna och sedan behöver jag uppvaktning resten av dagen känner jag! Lite lycka och glädje i trippel bemärkelse!! 

Så nu har jag lyft över V från vagnen till sängen så jag lägger mig brevid och försöker sova lite! Inte för att jag behöver utan för att jag vill!


If people has something bad to say about you, it's probably because they have nothing good to say about themselves.


Oj oj oj!

8 dgr sen sist! Hur mår ni?


Blir inga bilder med detta inlägg tyvärr. Har lånat ut systemkameran (igen) och alla bilder ligger på minneskortet.. Hoppas på att snart få tillbaka den så det blir lite mer fotografering i fina vårvädret :) och fler bilder här på bloggen. Och bilder på magen så småningom såklart!!!

Jag har haft fullt upp med att ta hand om en liten son, mig själv, sova, plugga.. Men nu i dagarna så har tröttheten faktiskt försvunnit mer och mer. Jag behöver inte längre sova på dagen med lilla vinnepinne för att orka stå på benen. Jag har fått mer ork och energi :) Jag har dessutom tagit av mig mina åksjukeband :) wihuu. Äntligen har det vänt!

Igår kom vi nog i säng vid 1 tiden (kanske lite väl sent men ändå). Helt underbart att känna att man faktiskt orkar hålla sig vaken. Förut så totaldäckade jag när jag nattade Vincent och sov då för natten. Kunde sova 10-11h men kände mig inte alls utvilad när jag vaknade. Nu räcker 7h som förr och jag är inte alls så trött på morgonen.


Vincent däremot gjorde ngt igår han aldrig gjort förr. Han hoppade över sin nap på dagen. Visst har det hänt att den blivit ett par timmar förskjuten men han somnar alltid sin tid på kvällen för det. Oftast sover han mellan 13-15. Det har hänt att han somnat vid 14-15 också. Men igår höll han sig vaken ända fram till 18:30. Vi satt ocj åt middag och jag såg hur ögonen på han började snurra och han nästan däckade i sin matstol. Jag lyfte in han till sängen och han somnade ju på 2 röda. 
Han sov till 20 men var ledsen då tog jag upp honom. Satte honom i mitt knä i soffan men han ville absolut inte vakna till. Bar tillbaka honom till sängen och tog av han kläderna. Han somnade om och sov för natten. Dock så vaknade han till 2-3 ggr vilket sällan händer. När han väl somnat så sover han hela nätterna oftast.
Men å andra sidan så var det full rulle här hela dagen igår och Vincent hade vovvar att springa efter och krama. 

Jag är nu i v 13 (12+1).
Förra lördagen (23/4) gjorde jag faktiskt ett UL. Jag blev orolig att nånting inte var som det skulle av olika anledningar men peppar peppar så var allt precis i sin ordning och hon sa efter hennes mätning av mini att jag då var i 10+6. Jag trodde då att jag var i 11+1, så tillbaka 2dgr men vad gör det. Jag går på det tills vi har gjort vårt rutin ultraljud i v 19. Så nu går jag alltså in i ny vecka varje söndag ist för varje fredag.
Det var som vanligt helt underbart att få se lill*n i magen, nu ser det ju faktiskt ut som en liten bebis! Längtar!
Enligt det jag vet nu så har vi BF den 12 nov. Dagen innan eller dagen efter är ju inte helt fel att födas på. Dagen innan blir 11-11-11 och den 13e nov är det fars dag i år. :)

Min graviditet - BF Lör 12 nov 2011

Din graviditet startade Sön 6 feb 2011.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Sön 20 feb 2011 (ägglossningen) (vilket verkar stämma då jag gjort anteckningar i min kalender runt den 19-20 feb att jag haft molande värk/ägglossning. Jag bara älskar när kroppen fungerar som en klocka)

Du är i vecka 13.

Du har gått 12 fulla veckor och 1 full dag (v12+1).

Du är i 3:e kalendermånaden.

Du är i 4:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).

Du är i trimester ett.

Beräknat förlossningsdatum Lör 12 nov 2011

Du har 194 dagar kvar till beräknad förlossning.







It's official



Vincent ska bli storebror!!!
Den 15/6 får vi förhoppningsvis veta om det blir en lillesyster eller lillebror. Båda lika önskat!

Och för er nyfikna out there, ja det var planerat! Bebben är just nu beräknad till 11-11-11. Vilket perfekt datum! Men vi får se på ultraljudet vilket datum dem säger. Den 13/11 är det farsdag i år. Hade inte vart helt fel heller.

Vincent fyller 2år den 31/10 så det blir nästan exakt 2år emellan dem. Precis som vi ville ha det :)

Tänk att vi får vara med om detta igen! Vi är så lyckliga!
Trots att det är väldigt jobbigt just nu för att jag mår så illa och är fruktansvärt trött så är det ju värt det 100000000ggr om! Som min BM sa igår, andra graviditeten kan skilja sig från den första på så sätt att man känner allt dubbelt upp och dessutom oftast tidigare än första ggn. Typ som illamående och fosterrörelser bl.a. Men jag vet ju att det går över snart.

Jag går in i v 10 idag. (9+0).

Kram sålänge!

RSS 2.0