Graviditet nr 2

(Obs! För mycket info för vissa kanske)

Sådär ja. Nu är jag tillbaka dock utan bilder.

Denna graviditet började väldigt jobbigt med illamående och trötthet från helvetet som gick över i v 13 nångång.
I vecka 11-12 fick jag min första blödning och jag såg bara en utväg just då. Det var ingen fara dock. Men när jag återigen fick en blödning några dagar senare och betydligt mer (vet att det kan vara normalt med blödningar under graviditet men inte i dem mängderna jag blödde) så åkte vi in tilll gynakuten. Jag kände mig så skör och rädd just då. Men ultraljudet visade att allt var bra med bebis och att hjärtat pickade på. Läkaren kunde inte se vart blodet kom ifrån. Lättad just då men fortf undrande över varför jag blödde så mycket gick vi därifrån. 

Vid den tidpunkten så blödde jag ungefär var 5e dag. Blödningarna kom allt tätare och ökade i mängd. Det lixom rann ur mig. Jag blev lika rädd varje gång. Jag har lyckats skaffa mig frikort på bara 1 månad. In och ut till gynakuten. Vid en kontroll sa en specialist läkare till mig att om jag fortsätter blöda så mycket så kan jag komma att läggas in ett par dygn. Det var samma läkare som konstaterade varför jag blödde som jag gjorde också. Vid ett ultraljud så såg hon att moderkakan ligger neråt mot livmodermunnen och att det är den som blöder. Jag blev ordinerad att ta det lungt och inte stressa eller bära tungt (skitlätt när man är själv om dagarna med en 1½ åring och barnvagn som ska ner och upp för trappan) Vissa dagar har jag inget val än att vara hemma. Jag kan gå ut utan vagn men inte åka iväg tyvärr.

Men jag har fortsatt att blöda om än inte mer. Nu blöder jag varje dag. Varje fucking dag!!! Vissa dagar mer än andra. Men jag insåg snabbt att jag inte kan åka in till gynakuten varje dag för att jag blöder. Jag tar det betydligt lugnare nu. Jag bär knappt och jag har accepterat att det faktiskt får se ut som ett bombnedslag här hemma ibland.
Jag blev sjukskriven av specialist läkaren men jag är ju fortfarande hemma med Vincent pga brist på dagisplats. Svårt att bli sjukskriven från sitt eget barn. Jag har ju försökt att plugga på distans men hela den här graviditeten har kört slut på mig. Vissa dagar känner jag mig helt slut, vet inte om det är det psykiska men också att jag förlorar endel blod såklart. Jag äter tillskott så gott jag kan.

Om moderkakan inte flyttar på sig så kommer jag nog blöda under resten av graviditeten och dessutom bli förlöst genom kejsarsnitt (vilket är min största mardröm!) eftersom moderkakan ligger ivägen för bebis att komma ut. Bara den tanken gör mig väldigt ledsen också givetvis!

Men vi får se vad dem säger på UL om 1v. Men så som jag blöder nu så tror jag inte att den har flyttat på sig.

Ang Vincents sjukhusbesök så får det bli ett eget inlägg då detta blev en hel bok nästan.

Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0