Provsvar

Idag blev det jobbigt igen! Eller ännu jobbigare rättare sagt. Varje dag som går kämpar jag mig igenom inombords.


Jag försöker hålla mig sysselsatt för att inte tänka så mycket men jag vet också att det bara är ett sätt att skjuta det åt sidan. Jag måste ta tag i det och bearbeta det här. Vet bara inte hur jag ska gå till väga. Kanske kan det vara en stor lättnad att faktiskt ringa det där numret på det där visitkortet jag fick när vi åkte från sjukhuset. Man tror att man klarar det men i långa loppet så gör man nog inte det. Men att jag behöver tid för mig själv nu i början är faktiskt ett faktum. Men jag tror att jag inom en snar framtid måste få prata om det här med någon för att kunna gå vidare på riktigt.


Idag blev det extra jobbigt igen när läkaren ringde. Alldeles nyss faktiskt. 
Hon frågade lite om hur jag mådde och så. Och dessutom berättade hon om dem odlingar dem tog på vår lilla bebis och moderkakan. Detta är bara en liten pusselbit som man ska ha i bakhuvudet när resten av provsvaren kommer i september. Men dem hade hittat en bakterie som förmodligen tagit sig in i och med att jag blödit så mycket och länge och tappen varit öppen någon millimeter. Förmodligen så började jag blöda antingen för att moderkakan låg lågt eller för att den låg lågt och hade lossnat lite i ena kanten. Läcker man dessutom lite vatten under graviditetens gång så finns där alltid risk för infektion och bakterier. Förmodligen så har denna dumma bakterie tagit sig in i slutet och orsakat vattenavgång och på så sätt en för tidig förlossning.

Detta är som sagt bara spekulationer som läkaren sa men det är faktiskt lite skönt att ha en förklaring även om det inte är detta faktum som orsakade det hela så känns det skönt att veta något iaf.

Jag började såklart gråta i telefonen och allt blev superjobbigt. Jag mår så dåligt psykiskt men fysiskt så mår jag faktiskt mycket bättre. Jag känner mig piggare trots allt iom att jag inte förlorar lika mycket blod, inte ens i närheten faktiskt. Jag blöder fortfarande som efter vilken förlossning som helst men inte i närheten av dem blodmängder det var innan. Flera gånger har jag undrat över hur jag hade klarat av ett normalt arbete under den tiden, vilket jag förmodligen inte hade gjort. Blödde som en gris och var trött som tusan. Förlorat så mycket blod och har legat under 100 i blodvärde länge nu. Nu är jag ordinerad att äta järntabletter 2 gånger dagligen pga blodbrist, trots det känner jag mig piggare. Konstigt det där. Men mitt psyke är så darrigt nu men jag har på något sätt mer energi. 

Nu ska jag ta tid på mig att återhämta både mig och kroppen och ta hand om mig själv för dessa månader som gått har inte vart lätta kan jag säga. Oro är bara förnamnet.

Strax dags att hämta upp den sista tvätten. Har stått i tvättstugan sedan 10:30 i förmiddags. Jag vill bara få bort allt skit, möblera om, måla om och börja om! 

<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0