Bugaboo Bee Denim 107

För 1½ vecka sedan fick vi hem Vincents nya vagn som jag beställt. En Bugaboo Bee Denim 107 :)

Såååå mycket skönare, lättare och smidigare att köra än Teutonia Cosmon. En toppen sulky som jag är sjukt nöjd med! Lite mer vagn av den.

Jag kan ha Vincent både framåtvänd eller mot mig. Så enkelt att vända sitsen. Perfekt resevagn dessutom! Den kostar endel men det är den värd! Den här vagnen kommer sparas till nästa bebis. Den går ju att använda från födseln och dessutom så kan man ju klicka på en bilbarnstol på chassit. 
Supernöjd helt enkelt!

En dag i taget


Dagarna går, och idag är det 1 vecka sedan vår lilla bebis föddes och flög till himlen. 

Det är svårt att försöka leva så gott som normalt. Det går ju inte. Men det enda jag vill är att allt ska vara som förut. Det är så dystert nu. Jag vill inte ha det såhär. Jag försöker tänka positivt. 

Men jag och Samuel bearbetar det här på så olika sätt. Det är nog oerhört jobbigt för båda men utan att verka självisk så kan jag inte annat än att tro att det faktiskt är betydligt jobbigare och svårare för kvinnan att gå vidare. Trots att det var vårt barn så är det jag som gick igenom dem först så jobbiga veckorna med blödningar (trots att jag vet att det stressade Samuel något enormt också) och vi båda var otroligt oroliga emellanåt. Och sedan den sista veckan med alla sjukhusbesök och tråkiga besked och inte minst smärtorna både fysiskt och psykiskt under själva förlossningen. Det är ett trauma man går igenom. 

Men jag försöker se en mening i det här men jag hittar ingen. Jag kan inte se att det kom naturligt pga att det var något fel på vår bebis som det kan vara i tidigare missfalls veckor. Utan det här var troligen andra faktorer som tvingade fram en för tidig förlossning. Men jag försöker, försööker se en mening med det iaf. Att det kanske inte var menat just nu..? Men jag har så svårt för sånt.. Det som hände, hände helt enkelt och det är där vi är nu..

Men jag vill ha en normal och glad vardag igen. Jag vill att Vincent ska börja på förskola NU så jag kan få fokusera på annat. Förhoppningsvis skolan i höst. Men det är inte så lång tid kvar till den 15 augusti då Vincents inskolning börjar! 


Igår var jag på Ikea med Sussie. Kom därifrån med 2 ljus och 4 nya handdukar till badrummet bara. En juniorsäng som jag ville köpa till Vincent var slut i lager så jag kollade blocket snabbt i mobilen och hittade en(!) endaste annons på en likadan säng som i princip var sprillans ny. Perfa. Bästa Sussie skjutsade oss direkt efter Ikea besöket och hämtade den.
Och gissa vem som sov i sin egna säng hela natten och vaknade 8:20 imorse och ropade mamma! Han är så stolt över sin nya juniorsäng! Hoppas han i fortsättningen vill sova där bara! Jag sov ju 100 gånger bättre i stora sängen utan lilla monstret som sträcker ut sig över halva sängen annars.




Provsvar

Idag blev det jobbigt igen! Eller ännu jobbigare rättare sagt. Varje dag som går kämpar jag mig igenom inombords.


Jag försöker hålla mig sysselsatt för att inte tänka så mycket men jag vet också att det bara är ett sätt att skjuta det åt sidan. Jag måste ta tag i det och bearbeta det här. Vet bara inte hur jag ska gå till väga. Kanske kan det vara en stor lättnad att faktiskt ringa det där numret på det där visitkortet jag fick när vi åkte från sjukhuset. Man tror att man klarar det men i långa loppet så gör man nog inte det. Men att jag behöver tid för mig själv nu i början är faktiskt ett faktum. Men jag tror att jag inom en snar framtid måste få prata om det här med någon för att kunna gå vidare på riktigt.


Idag blev det extra jobbigt igen när läkaren ringde. Alldeles nyss faktiskt. 
Hon frågade lite om hur jag mådde och så. Och dessutom berättade hon om dem odlingar dem tog på vår lilla bebis och moderkakan. Detta är bara en liten pusselbit som man ska ha i bakhuvudet när resten av provsvaren kommer i september. Men dem hade hittat en bakterie som förmodligen tagit sig in i och med att jag blödit så mycket och länge och tappen varit öppen någon millimeter. Förmodligen så började jag blöda antingen för att moderkakan låg lågt eller för att den låg lågt och hade lossnat lite i ena kanten. Läcker man dessutom lite vatten under graviditetens gång så finns där alltid risk för infektion och bakterier. Förmodligen så har denna dumma bakterie tagit sig in i slutet och orsakat vattenavgång och på så sätt en för tidig förlossning.

Detta är som sagt bara spekulationer som läkaren sa men det är faktiskt lite skönt att ha en förklaring även om det inte är detta faktum som orsakade det hela så känns det skönt att veta något iaf.

Jag började såklart gråta i telefonen och allt blev superjobbigt. Jag mår så dåligt psykiskt men fysiskt så mår jag faktiskt mycket bättre. Jag känner mig piggare trots allt iom att jag inte förlorar lika mycket blod, inte ens i närheten faktiskt. Jag blöder fortfarande som efter vilken förlossning som helst men inte i närheten av dem blodmängder det var innan. Flera gånger har jag undrat över hur jag hade klarat av ett normalt arbete under den tiden, vilket jag förmodligen inte hade gjort. Blödde som en gris och var trött som tusan. Förlorat så mycket blod och har legat under 100 i blodvärde länge nu. Nu är jag ordinerad att äta järntabletter 2 gånger dagligen pga blodbrist, trots det känner jag mig piggare. Konstigt det där. Men mitt psyke är så darrigt nu men jag har på något sätt mer energi. 

Nu ska jag ta tid på mig att återhämta både mig och kroppen och ta hand om mig själv för dessa månader som gått har inte vart lätta kan jag säga. Oro är bara förnamnet.

Strax dags att hämta upp den sista tvätten. Har stått i tvättstugan sedan 10:30 i förmiddags. Jag vill bara få bort allt skit, möblera om, måla om och börja om! 

<3


Min ängel!


Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig! Ibland håller jag bara masken lite bättre. Jag kan inte vistas ute bland folk ensam än, tänker för mycket och är alldeles för nära till gråt. 

Jag drar mig lite för att sätta mig ner och skriva just för att jag vet att jag kommer fälla ett par tårar medans jag skriver. Men det känns så skönt efteråt att kunna få släppa ut lite grann..

Imorse tittade jag på dem fina bilderna på dig och mig direkt efter du föddes. Jag har dragit mig lite för det för att jag vet att jag såklart bryter ihop varje gång men det är en del av processen. Det kommer bli svårt att gå vidare. Det kommer bli svårt i november då du egentligen skulle komma till oss. Det kommer bli svårt den 17/6 2012. Det kommer bli svårt i november 2012. Det är så jag känner nu.

Det är svårt att titta mig i spegeln och fortfarande skymta en putande mage. 
Idag testade jag att åka till Kista Galleria med Sussie, det gick bra förutom när jag ser folk jag känner. Orkar inte hälsa, orkar inte ta det face to face. Jag vet att folk bara vill väl men jag är inte redo än. Inte redo att höra det irl. Jag såg ett par stycken idag som jag undvek, såg ni mig så ursäkta. 

Jag vill inte ens gå till Vivo här i området och handla för att kassörskan nämde min bebismage för bara nån vecka sedan och jag är inte redo än att förklara att det inte kommer nån bebis längre. Jag vill inte höra några frågor och jag kan heller inte förklara, att hålla masken skulle inte heller gå. 

Jag kanske borde prata om det här för att kunna gå vidare men just nu orkar jag inte det. Inte nu, inte om 1v men säkerligen om ett tag. Jag vill såklart kunna prata om det. 

Jag är medveten om alla käftsmällar jag får ta men jag kan inte bara sitta hemma. Gravida överallt, babyavdelningen i varenda butik man går in i etc.. 

Min änglapojke, jag kan inte sluta tänka på dig! <3



Änglamamma

Jag skriver detta dels för att få skriva av mig men dels för att slippa höra folk undra och fråga hur det är med bebis i magen osv. Nu vet ni!

Igår den 17/6 kl 15:51 föddes vår ängel, en liten pojke, så fin och perfekt! <3

Du föddes alldeles för tidigt, det var ju nästan exakt halva tiden kvar! 
Jag blödde alldeles för mycket redan från v12 men dem sa att det var moderkakan som låg långt ner och att det förmodligen skulle avta med tiden, men jag blödde mer och mer. Trots flertalet besök på sjukhuset och mååånga ultraljud så sa dem att allt såg bra ut. Men varför blödde jag så mycket?!

Jag hade börjat känna dina små rörelser i magen och ditt hjärta pickade på och du växte som du skulle. 
Vattnet gick bara 2 dagar innan du föddes och det var på rutinultraljudet som det upptäcktes att det inte fanns något vatten kvar, kvällen innan gick förmodligen det mesta av vattnet, tillsammans med massa blod.
Morgonen innan du föddes vaknade jag i en pöl av blod och vatten. Det var så tydligt då att det var massa fostervatten blandat med blod. Allt vatten som återskapades kom ut. Med största sannolikhet har jag läckt vatten under hela graviditeten men trots alla dessa ultraljud så är det INGEN läkare som påpekat att det ska ha varit för lite vatten runt omkring dig. Veckorna gick och vi längtade sååå efter dig! Magen växte och blev större och större för varje vecka som gick. Nu kommer den bara bli mindre och mindre...

På något konstigt sätt så kände jag att det var något som inte stämde, men eftersom vi har träffat så många läkare och gjort så många ultraljud så fanns där hopp, stora hopp. Vi trodde allt var bra och det enda vi önskade var att moderkakan skulle flytta på sig så blödningarna skulle avta. En specialistläkare sa att det förmodligen var dem kraftiga blödningarna som fick vattnet att gå bara dagar innan du föddes. 

Sorgen är enorm och jag kan fortfarande inte fatta! Du är i bebishimlen nu och har det bra! Jag kan inte tro något annat. Det är mycket tårar och smärta just nu. Din mamma, pappa & storebror älskar dig och vi kommer aldrig glömma dig! <3

Stunden då du låg med mig och jag beundrade din perfektion och hur liten och fin du var, dem bilderna kommer alltid finnas med mig, jag glömmer aldrig!

/Din mamma <3

v19



Min graviditet

Din graviditet startade Sön 6 feb 2011.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Sön 20 feb 2011 (ägglossningen).

Du är i vecka 19.
Du har gått 18 fulla veckor och 0 fulla dagar (v18+0).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester två.
Du har 153 dagar kvar till beräknad förlossning.

 

Vecka 19

Kroppen:
Nu börjar du komma halvvägs genom graviditeten. Det kan vara bra att reflektera över sin livssituation och det som ska komma. Tanken förändras från ”nu är jag gravid” till att ”nu väntar jag barn”.

Blodvärdet sjunker och barnet behöver mycket järn. Nästan alla gravida kvinnor behöver ta järntillskott. Blodtrycket kontrolleras regelbundet på barnmorskemottagningen. Det är vanligt att det sjunker lite, eller stannar på samma nivå som tidigare. Om blodtrycket går upp kan det vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Livmodern växer allt mer och magen börjar få en rund form i profil. Vissa kvinnor kan känna av foglossning omkring den här tidpunkten. Det kan yttra sig som en diffus värk runt bäcken och neråt låren. Under senare delen av graviditeten kan man få problem med ryggen, man kan till viss del motverka det genom allsidig kroppsträning som dessutom gör att man får bättre kondition.

Fostret: Små, ljusa hårstrån så kallade lanugohår täcker kroppen och till och med undersidan av fötterna. Det fina fjunet kan finnas kvar på vissa delar av kroppen efter födseln, t.ex på ovansidan av öronen. Ögonbrynen och ögonfransarna börjar markeras och på barnets fingertoppar finns helt unika fingeravtryck. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.

Träningstips

Ta gärna promenader, simma eller gympa i den utsträckning och takt som känns behaglig. Cykling är också bra, det stabiliserar bäckenet. Du kan även träna upp samarbetet mellan nerver och muskler i bäckenet genom knipövningar. Dra ihop musklerna i bäckenbotten, mjukt men kraftfullt och håll sedan kvar så länge du kan och släpp sedan efter. Upprepa några gånger. Genom att man lär sig behärska bäckenbotten så underlättas förlossningsarbetet och gör att du snabbt kommer i form efteråt.





Family!! <3

boyfriEND, girlfriEND, friEND, notice how everyting has an end, exept for famILY!!

Barnvagnar!


Jag har bestämt mig för att Vincent är för stor för vår Teutonia Cosmo nu. Så den ska säljas och en ny vagn ska det bli en typ sulky variant. Är 99,9% säker på en Bugaboo bee.
Till hösten kommer vi även skaffa deras nya syskonvagn, en Bugaboo Donkey. Praktisk vagn som går att göra till en enkelvagn på 3 röda. Känner att det kan vara skönt med en extra nättare vagn vid sidan av. Perfekt sommarvagn och resevagn dessutom. Skönt att ha samma fabrikat då den kommande babyns bilbarnstol kommer gå att fästa på både sulkyn och syskonvagnen.


Lite barnvagnstankar såhär mitt på dagen bara!

Lillen sover och efter hans nap blir det en cykeltur mot Solna C. Har redan vart ute ett par cykelrundor idag och Vincent bara skriker mer mer mer så fort vi kommer in!




v18


Din graviditet startade Sön 6 feb 2011.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Sön 20 feb 2011 (ägglossningen).

Du är på dag 124 av 280. (44,3%)

Du är i vecka 18.
Du har gått 17 fulla veckor och 4 fulla dagar (v17+4).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester två.
Du har 156 dagar kvar till beräknad förlossning.

 

Vecka 18

Kroppen:
Vid den här tiden gör man den första ultraljudsundersökningen. Ofta är det först nu som du på riktigt kan ta till dig att ett barn faktiskt är på väg. Ultraljud görs för att bättre veta när barnet kommer att födas. Barnmorskan visar hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet. Man tittar även på läget på moderkakan.
Du vet nu, så exakt som man kan komma, när du är beräknad att föda. Det blir ändå bara en riktpunkt, du kan föda inom tre veckor före och två veckor efter detta datum utan att det räknas som onormalt. I regel är detta en period när du mår bra och trivs med din graviditet.

Fostret: Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.

 

Egna tankar: Jo, jag trivs i min graviditet i denna period men önskar magen liiite större, så mysigt. Trots att den faktiskt är större nu än den var i v18 med Vincent (hade ju knappt någon mage med Vincent då, bara lite lite putmage men som inte syntes med kläder på. Gick ju på arbetsintervjuv i v24 utan att avslöja mig haha). Jag tyckte nog aldrig att det var riktigt tung med Vincent och hoppas inte göra det med denna baby heller. Jag klagade inte, men visst kunde det ta emot lite grann att sätta på sig skorna osv men det är ju inte så konstigt med en baby i magen. Jag gillade att vara gravid men helt naturligt så blev ju vissa saker lite svårare att göra såklart. Det enda jag önskar nu är att moderkakashelvetet flyttar på sig!!
Måste nog hämta kameran idag. Dags att börja fota magen.

Oh juste, 6 dagar kvar till ultraljudet!








Mitt lilla hjärta

På Vincents 12-månaders kontroll hörde barnläkaren ett blåsljud på Vincents hjärta. Det kan vara vanligt och växa bort men hon tyckte att detta skulle remitteras vidare för säkerhets skull. Det var en jobbig period just då och ännu jobbigare att höra detta. Vi väntade och väntade på remiss men det var såklart lång väntetid. Vi fick äntligen komma till barn kardiologiska på Astrid Lindgrens barnsjukhus för bara ett par veckor sedan. Vincent fick titta på Pippi långstrump sittandes i mitt knä. Det gjordes ett ultraljud på skruttens hjärta samt ekg och blodtryck.

Det är nämligen så att Vincent föddes med ett milt hjärtfel. Inget som påverkar honom nu, det behöver aldrig göra det heller dock. 

I fosterlivet finns det en sammankoppling på stora kroppspulsådern. Det växer ihop runt ca 3 dygn efter förlossningen och är därför svårt att höra något blåsljud på hjärtat redan vid läkarkontrollen på BB. Det är rent slumpmässigt att det blir såhär som det blivit på Vincent sa läkaren. Där sammaankopplingen har vart så har det lixom dragit ihop sig lite grann så det är som en liten förträngning (väldigt mild sa läkaren) påstora kroppspulsådern (Coarctatio aortae) där hjärtat alltså pumpar ut blodet från hjärtat ut i kroppen, därav hörs ett vinande ljud. Men han har samma blodtryck på båda sidor och det påverkar inte honom ett dugg nu och hans hjärta blir inte ansträngt mer än normalt. Vi kommer att få gå på kontroll var 6e månad ett tag framöver för att se hur det utvecklas. Om det förblir så eller om det blir tajtare eller om det helt enkelt lättar lite. 

Det är alltså inget livshotande och skulle det förändras till det sämre så går det alltid att rätta till. 


Graviditet nr 2

(Obs! För mycket info för vissa kanske)

Sådär ja. Nu är jag tillbaka dock utan bilder.

Denna graviditet började väldigt jobbigt med illamående och trötthet från helvetet som gick över i v 13 nångång.
I vecka 11-12 fick jag min första blödning och jag såg bara en utväg just då. Det var ingen fara dock. Men när jag återigen fick en blödning några dagar senare och betydligt mer (vet att det kan vara normalt med blödningar under graviditet men inte i dem mängderna jag blödde) så åkte vi in tilll gynakuten. Jag kände mig så skör och rädd just då. Men ultraljudet visade att allt var bra med bebis och att hjärtat pickade på. Läkaren kunde inte se vart blodet kom ifrån. Lättad just då men fortf undrande över varför jag blödde så mycket gick vi därifrån. 

Vid den tidpunkten så blödde jag ungefär var 5e dag. Blödningarna kom allt tätare och ökade i mängd. Det lixom rann ur mig. Jag blev lika rädd varje gång. Jag har lyckats skaffa mig frikort på bara 1 månad. In och ut till gynakuten. Vid en kontroll sa en specialist läkare till mig att om jag fortsätter blöda så mycket så kan jag komma att läggas in ett par dygn. Det var samma läkare som konstaterade varför jag blödde som jag gjorde också. Vid ett ultraljud så såg hon att moderkakan ligger neråt mot livmodermunnen och att det är den som blöder. Jag blev ordinerad att ta det lungt och inte stressa eller bära tungt (skitlätt när man är själv om dagarna med en 1½ åring och barnvagn som ska ner och upp för trappan) Vissa dagar har jag inget val än att vara hemma. Jag kan gå ut utan vagn men inte åka iväg tyvärr.

Men jag har fortsatt att blöda om än inte mer. Nu blöder jag varje dag. Varje fucking dag!!! Vissa dagar mer än andra. Men jag insåg snabbt att jag inte kan åka in till gynakuten varje dag för att jag blöder. Jag tar det betydligt lugnare nu. Jag bär knappt och jag har accepterat att det faktiskt får se ut som ett bombnedslag här hemma ibland.
Jag blev sjukskriven av specialist läkaren men jag är ju fortfarande hemma med Vincent pga brist på dagisplats. Svårt att bli sjukskriven från sitt eget barn. Jag har ju försökt att plugga på distans men hela den här graviditeten har kört slut på mig. Vissa dagar känner jag mig helt slut, vet inte om det är det psykiska men också att jag förlorar endel blod såklart. Jag äter tillskott så gott jag kan.

Om moderkakan inte flyttar på sig så kommer jag nog blöda under resten av graviditeten och dessutom bli förlöst genom kejsarsnitt (vilket är min största mardröm!) eftersom moderkakan ligger ivägen för bebis att komma ut. Bara den tanken gör mig väldigt ledsen också givetvis!

Men vi får se vad dem säger på UL om 1v. Men så som jag blöder nu så tror jag inte att den har flyttat på sig.

Ang Vincents sjukhusbesök så får det bli ett eget inlägg då detta blev en hel bok nästan.

Ciao!

Tillbaka till den gamla designen



Hej på er!!
Ledsen att jag vart så frånvarande men myyycket har hänt!

Jag bytte tillbaka till den gamla designen sålänge då den andra inte såg klok ut. Orkade inte pilla med den för att få den ok. 

Jag har fortfarande inte fått tillbaka min systemkamera. Eller jo det har jag men sen så glömde jag den hemma hos syster för ett par veckor sedan. Har inte hämtat den. Där i finns massor av bilder!

Det får bli separata inlägg om det som hänt.

Lite om Vincent och lite om graviditet nr 2.

RSS 2.0