Sorg

Nu när 2 veckor har gått så kan jag i alla fall berätta vad som har hänt utan att bryta ihop. Det är självklart fortfarande svårt att prata om det men jag kan hålla tårarna tillbaka. 

Igår ringde min barnmorska som även hon fått beskedet efter att jag gjorde rutin ultraljudet. Jag hade en tid inbokad till henne bara 1 vecka efter ultraljudet som jag självfallet aldrig dök upp på.
Hon sa själv att hon velat ge det lite tid och inte ringa för tidigt inpå det som hände. Det uppskattar jag.
Hade jag bara tillåtit mig själv att gråta så hade jag gråtit under samtalet just för att det fortfarande känns så svårt men nu kan jag i alla fall kontrollera mig och hålla tårarna tillbaka. Trots att det känns hur jobbigt som helst så vet jag att det bara blir jobbigare om jag bryter ihop. 

Jag uppskattar självklart att mina nära bryr sig och gång på gång säger att dem finns där om jag vill prata. Jag berättar gärna vad som hände mer ingående men annars så finns det mesta skrivet här på bloggen. Inte i detalj självklart men i stora drag så tycker jag nog att jag har berättat det ganska så bra.

Det som skulle kännas jobbigare är om bekanta börjar ställa frågor, för dem har jag inte alls någon lust att berätta mer ingående utan hänvisar i så fall till det jag skrivit på bloggen. För det skulle bara kännas som ren nyfikenhet och inte för att dem bryr sig. 

Det är redan jobbigt nog som det är och jag hoppas folk jag stöter på inser det och att det är ett väldigt känsligt ämne!

Nu känner jag att kan möta och träffa folk och jag kan ta ett beklagande vilket jag absolut inte skulle kunna ta face to face för 1 vecka sedan. 

<3

Kommentarer
Postat av: Kikki

Jag fick tipset om Dig av en gemensam vän till oss.



EXAKT samma sak hände mig, med blödningar och tidig förlossning (som många kallar för missfall) men jag var i V.16 och jag känner så väl igen mig i det Du skriver.

Jag blev gravid rätt snabbt efteråt, lite för snabbt, jag hann aldrig sörja och bearbeta så det slutade med att jag fick gå till en psykolog på BUP.

Jag fick aldrig svar på varför det hände men jag och många runtomkring har intalat mig själv att det var fel på henne, trots att hon såg helt perfekt ut när hon låg i mina händer...

Sänder en styrkekram!

2011-07-05 @ 00:00:15
URL: http://minbubba.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0